Möt Jenny Sjölin – inspirerande kursledare på Språkresan! – Hjärta till Hjärta

Möt Jenny Sjölin – inspirerande kursledare på Språkresan!

Vem är Jenny Sjölin och hur kom du i kontakt med Hjärta till Hjärta?

Jag är linköpingsbo sedan 20 år, men min jönköpingsdialekt har jag behållit. Jag bor med min dotter och en katt i stadsdelen Vidingsjö. Jag gillar fart och fläkt och har alltid något på gång.

Min relation till Hjärta till Hjärta började som återkommande kund i second handbutiken, men sedan har den fördjupats. Det har sin upprinnelse i att jag, så här mitt i livet, började fundera på andra värden än yrkeskarriären och på vad jag verkligen tycker är roligt. Då mindes jag att jag som ung stod i kassan i olika butiker och att jag verkligen gillade det. Tänk att få släppa tankarna på vardagsrollen som chef med stora budgetar och ansvar och istället gå in i en roll där jag bara får vara Jenny och hjälpa till på andra sätt. Sedan kom jag på att jag för många år sedan också undervisade nyanlända i svenska. Så jag gick in på Hjärta till Hjärta och frågade om det fanns behov av en volontär. Jag fick möta en av butikscheferna, Sussie, och blev varmt välkomnad. Jag kände direkt att detta passade mig, mycket för att man inte måste passa in i särskilda roller utan att Hjärtat utgår mer från vem man är och vilka intressen man har. Sedan finns det förstås specifika behov, men det kändes naturligt och enkelt att komma hit. Så jag började som volontär på prylavdelningen.  

Du har både utformat konceptet och är utbildningsledare för Språkresan. Vad är det och hur föddes idén?

Språkresan är en kurs där en mindre grupp kursdeltagare möts en gång i veckan för att lära sig tala enkel svenska. Målsättningen är att deltagarna ska våga prata svenska. Många gånger förstår man ganska mycket, men att prata är ett stort steg. Det tror jag att du och jag också kan relatera till: om vi har läst tyska i skolan förstår vi en hel del, men att prata tyska på besöket i Berlin är inte helt självklart!

Mina tankar kring Språkresan växte fram i samtal med en god vän som är helhjärtat engagerad i frågor om integration och de samhällsutmaningar vi ser idag. Att lyssna på någon som så innerligt brinner för de här frågorna landade in hos mig, och där började mina tankar formas kring ett koncept som låg någonstans mellan ett språkcafé och SFI. Visst måste man lära sig svensk grammatik, men jag tror att den teoretiska ansatsen ibland kan ta död på glädjen att lära sig något. Jag letade efter en ansats som utgår från glädje, lite som barns språkinlärning.

Varför tappar man den tanken i vuxenstudier? Tänk att få lära sig ett språk utifrån glädje och lek! Jag menar att det i en första fas inte är så viktigt om det heter en eller ett apelsin. Det som är viktigt är att våga säga apelsin och att göra sig förstådd, sedan kan man gå vidare i studierna. Konceptet grundar sig helt enkelt i ett annat lärandeperspektiv men där alla inlärningsmetoder finns med: lyssna, läsa, se, tala och sedan varva detta med praktiska moment. En viktig komponent är till exempel att använda butiken som en lärplattform. Deltagaren får en lapp med en instruktion där det till exempel kan stå: Hämta en blå blus som kostar 150 kr! Där jobbar vi både med skrift och symboler samt muntlig instruktion om vad uppdraget går ut på. Sedan får deltagaren lösa uppgiften självständigt.

Forskning pekar på hur viktigt det talade språket är. Jag tar också med mig en hel del erfarenheter från mitt yrkesliv där jag arbetat mycket med förändringsledning. Det handlar om verklighetsförankring, att söka enkelheten och det som är begripligt. Sedan kan man bygga på komplexiteten efterhand.

Så växte konceptet Språkresan fram utifrån idén att man ska klara sig själv, hjälp-till-självhjälpstanken, att man ska få ett mod och en glädje i att fortsätta utvecklas i språket – och våga börja prata!

Nu har Språkresan pågått i en termin. Hur gick själva genomförandet och hur skulle du beskriva deltagarnas engagemang/drivkraft?

Det var en underbar grupp och härlig stämning på våra träffar! Upplägget bygger på 60 minuters klassundervisning – det är ungefär så mycket man orkar med och vad som också krävs för att det ska ge något. Därefter hade vi 30 minuters språkcafé där vi fikade och fortsatte med fria samtal och umgänge. Just under cafédelen var det ibland frestande för deltagarna att prata med en kursdeltagare på till exempel arabiska, men då var jag snabbt framme och sade: – Du har inte med dig en tolk i mataffären. Då är det bara du som ska klara dig, så pröva på mig vad du vill ha sagt – det är helt riskfritt!

Det var en första skolning, och efterhand vågade de prata mer och mer.
Vi hade både gruppövningar och individuella övningar och vi skapade en tillit i gruppen – det är ok att göra eller säga fel. En rolig iakttagelse av kulturskillnaderna är att deltagarna gärna vill svara samtidigt, alla tillsammans. Alla är liksom ivriga. Det blev många goda skratt där!

En viktig del var också att integrera kulturträning i kursupplägget. Det handlar inte bara om vad man säger i olika sammanhang, utan också hur och varför. Hur använder jag min röst, vilket tonläge har jag och vad signalerar mitt kroppsspråk! Hur kan det uppfattas?

Ni möttes vid åtta tillfällen under hösten. Vad hände mellan träffarna och hur upplever du att deltagarna utvecklades?

Vi bestämde att vi inte skulle ha några hemuppgifter. Flera av deltagarna studerar parallellt på SFI och det skulle helt enkelt bli för mycket. Jag upplever att våra träffar blev ett bra komplement, bland annat genom att deltagarna kom med frågor och bad om hjälp med SFI-uppgifter. Vårt lilla format underlättade också. Det är inte alltid lätt att ställa frågor i ett klassrum med 25 andra deltagare, så som det är på SFI.

Mellan kurstillfällena märkte jag att det fanns utmaningar, inte minst under pandemin, att hitta miljöer där man kunde praktisera och öva svenska. Många pratar ju sitt modersmål i hemmen, och även barnen som går i svensk skola, växlar om i hemmiljön.

Några av deltagarna var verkligt dedikerade genom att bland att lyssna på svensk radio och titta på svensk TV, medan andra egentligen bara övade svenska på våra träffar.

Jag tror att mixen av SFI-studier, Språkresan och det egna ansvaret har bidragit till en god språkutveckling – det är inte antingen eller, utan kompletterande krafter. 

Vad tänker du om Språkresan framåt?

Jag har tusen idéer och jag är så glad att Hjärta till Hjärta ser Språkresan nästan som ett flaggskepp och ett viktigt forum för ökad inkludering i vårt samhälle. Språkresan fyller ett tomrum eller ett glapp där stat och kommun kanske inte riktigt räcker till.

Det finns en naturlig fortsättning och stora utvecklingsmöjligheter, både i egen regi men även i samverkan med andra aktörer. I vår drar vi igång en ny kurs och det ser jag fram emot!

Det är också viktigt att vi fångar upp den första gruppen av deltagare, vilket bland annat sker genom fortsatt praktisk språkträning i butiksmiljö. Här vill jag lyfta fram Ali, som själv har gjort resan som ny i vårt land till att idag vara butikschef på Hjärta till Hjärta.

Han är en källa till inspiration för oss alla och en förebild för kursdeltagarna!
– Kan Ali, så kan jag också! 

Till sist vill jag uppmana er som läser detta att sprida information om Språkresan. Jag tror att det finns många därute som behöver en liten knuff att ta sig hit och faktiskt börja öva och prata svenska. Vi ställer inte speciellt höga krav, mer än en viss språkförståelse för att kunna tillgodogöra sig utbildningen – och en egen vilja att utvecklas förstås.
Språkresan kan vara möjligheten att komma in i samhället genom volontärarbete eller praktik och vidare mot egenförsörjning genom studier eller jobb!

Detta kan också vara ett bra första steg för den som bara vill känna sig lugn när man går till affären: – Jag klarar det här själv!

Om mig!

Vem: Jenny Sjölin, Affärschef på Tekniska Verken, Linköpingsbo, en hemmavarande dotter och katt!
Gör: Kursledare och volontär på Hjärta till Hjärta
Fritid: Fart och fläkt: Åker motorcykel, dansar och sjunger gospel!

MÅNADSGIVARE

GE EN GÅVA

Bli månadsgivare


Som månadsgivare gör du verklig skillnad - tillsammans skapar vi hopp och framtidstro med ett särskilt fokus på utsatta barn och familjer i Östeuropa!


BLI MÅNADSGIVARE

Ge en gåva


Din gåva gör skillnad! Tack för att du bidrar till hopp och framtidstro, förändring och utveckling med ett särskilt fokus på utsatta barn och familjer i Östeuropa!


GE EN GÅVA


GE EN HÖGTIDSGÅVA


GE EN MINNESGÅVA