Resan till Rumänien med Hjärta till Hjärta

Bombarderad med intryck försöker jag sammanfatta. Hur kan de fattiga romerna bäst hjälpas till ett bättre liv där man inte ser det som bästa alternativet att åka till Sverige och tigga på gatorna för att få det bättre? Hur ser möjligheterna ut att sätta igång verksamheter som motiverar att stanna hemma med sina barn och bygga upp ett liv som inte bygger på allmosor? Vilka verksamheter passar?

Hjärta till Hjärta gör ett kartläggningsarbete av befintliga projekt att stödja. Man letar efter goda exempel att kopiera. Man lyssnar på personer med erfarenhet från olika nivåer av arbete med romernas situation. Man försöker förstå vad som är bortkastade pengar och vilka idéer som kan leda till förändring i längden.

image10-(kopia)

Vi åkte till byn Pauleasca första dagen. Där träffar vi Florin och Marianne som arbetar med organisationen Somebody Cares. Florin är rumän och född i byn. Marianne hans fru kommer från Holland. De har under många år arbetat med att hjälpa de fattiga romerna på många sätt. Här har vi ett exempel på ett fungerande arbete som bygger på kunskap om villkor, traditioner och tankesätt i både den romska kulturen och det omgivande samhällets. Barnen kommer till after school och får mat och hjälp med läxor bland annat. Ett rent och fint hus som samlingspunkt för aktiviteter. Man ger råd och stöd i allehanda frågor och kan på ett utmärkt sätt avgöra hur hjälp utifrån kan fördelas på ett genomtänkt vis.

Resa till Rumänien med Hjärta till Hjärta april 2015 (1)

Husen kantar den lilla stigen ganska tätt på båda sidor. Vi har alla vattentäta skor eller gummistövlar och det visar sig behövas. Vägen övergår snart i en slags lerigt dike. Alla åldrar är hemma och ute . Stämningen är lugn och vänlig. Ingen har någon brådska. Man kommer fram och småpratar ibland. Barnen vi ser ute är intresserade och rara. Kläderna är av blandat slag men inte iögonfallande dåliga.

image9-e1428834647951-(kopia)

Husen är dåliga och saknar bekvämlighet. Vissa är skjul. Några hus är under uppbyggnad. En kvinna som bygger ett stort nytt hus vill inte att det ska fotograferas. Hon har varit i Linköping och tiggt som jag förstår.

Det som fastnar som det bestående synintrycket är soporna. Lagrat i leran och synligt i diket ligger plastflaskor, skor, gamla trasor i stora mängder. Åratals lager. Uppenbarligen hamnar allt överblivet i naturen mitt framför ögonen. Ingen gör något åt det. Vi klafsar i lera och skräp. Vi besöker två byar längre upp i Pauleascadalen. För att komma dit måste man åka med fyrhjulsdrivna bilar i flodfåran några kilometer. Väg saknas. Här är avståndet mellan husen lite större. Naturen vildare och öppnare.

Resa till Rumänien med Hjärta till Hjärta april 2015 (1)

Skolan i byn är bara öppen två dagar i veckan och när vi kommer är den stängd helt och hållet. Här är det långt till allt. En pojke går 8km över berget till en skola för att få undervisning varje dag. Han går ensam. Somebody Cares har byggt ett litet hus till söndagsskola där man tänkt sig kunna ha en verksamhet liknande den i Pauleasca för att stötta barnen med skolämnen m.m. men myndigheterna är besvärliga. Barnen ser oss komma och rinner in i en rad och sätter sig längs väggen. Tysta, förväntansfulla. Anders Holmefur tar upp en barnvisa med rörelser och de sjunger för oss. Tacksamma för att något händer. Fullständigt kravlösa. Hjärtskärande.

En läkarmottagning i Pitesti besöktes där läkaren med sin assistent arbetade i mycket enkelt rum med en brits. Lokalen saknade toalett. Läkaren tog ej några prover. Rummet var kallt och läkaren bar ett morgonrocksliknande plagg för att hålla värmen. Vi träffade kirurgen från det allmänna ganska slitna sjukhuset som uppgivet frustrerad oförblommerat uttryckte hur hopplöst det var att arbeta med dessa människor som krävde så mycket och inte kunde inordna sig i några som helst regel- eller moralsystem. Han lät förstå att han gärna skulle hjälpa till på alla sätt men det gällde att förstå svårigheterna. Vi träffade den medkännande direktören på privatkliniken intill med senaste ultramoderna utrustningen som vid sidan av de inkomstbringande privatpatienterna lät göra gratisundersökningar på skolor av alla barn som en slags Robin Hood-idé.

Vi träffade studenter från universitetet i Cluj Napoca som på fritiden arbetar med barnen från de hundratals familjer som lever på och omkring soptippen utanför staden. En handgriplig hjälp som att tvätta dem och ge mat innan skolbussen tar dem till skolan. Strax därpå träffar vi representanter för dem som fått i uppdrag av kommunen att förvalta EU-medel, en norsk fond, på ca 3,2 miljoner Euro under ett par år för att arbeta med familjerna kring soptippen. Ett ambitiöst 11-punktsprogram presenteras i rasande fart. Misstroendet från familjerna är stort. Utplacering av toaletter väcker t.ex. ilska. Ingen direkt förändring märks trots den gigantiska finansieringen. Inflyttning till området sker från landsbygden.

Vi träffade ledaren för det romska partiet i området kring staden Sibiu. Han var frustrerad över EU-pengar som läggs på jobbförberedande kurser för romer som saknar förankring i deras tillvaro och inte leder till någon som helst förändring eller arbete.

Vi åtföljs under resan av den entusiastiske engagerade affärsmannen och sociale entreprenören Valentin Preda som häpnar över de stora summorna som läggs på projekt som inte leder till förändring. Samtidigt uppmuntrar han oss och håller ett glödande entusiastiskt spontant tal om Gnosjöandan som han imponeras och inspireras av och som kan appliceras i Rumänien. Nu har två ”field officers”  anställts av Valentin Predas Social foundation för att hjälpa till på plats med underlag och inventering så att hjälp hamnar rätt. Alexandra från Rumänien träffade vi och hon talar norska, engelska och rumänska.

Resa till Rumänien med Hjärta till Hjärta april 2015 (1)

Gruppen besöker ett grönsaksodlarprojekt i Gradinari med mycket lyckat resultat där den fattige daglönaren med lite igångsättningsstöd fått ett bra liv med en växande verksamhet. Ett exempel på hjälpverksamhet som fungerar och som kan kopieras till fler personer.

Rotaryrepresentanterna från Sverige har möten med rotaryrepresentanter i varje stad vi besöker för att utforska möjligheter till samarbete Läkarna från Sverige samtalar med kollegor från Rumänien och tittar på sjukvårdssituationen och funderar kring hur en eventuell insats skulle kunna utformas.En företrädare för Xcons Örebro undersöker möjligheten att åka ner senare med en grupp och bygga en lekplats för barnen i Pauleascaområdet.

Resa till Rumänien med Hjärta till Hjärta april 2015 (1)

Volontärer som jag själv funderar på hur man kan sortera all information till en hållbar slutsats om hur hjälp skall bedrivas så att motivationen för tiggarna att stanna hemma och bygga en hållbar framtid genom arbete istället för tiggeri kan öka. Här kan välmenande privatpersoner i Sverige stjälpa snarare än hjälpa om man donerar stora summor till enskilda tiggare, som är vana att leva ur hand i mun, där ett stöd till arbete istället skulle kunna bidra till verklig förändring.

En kortfattad enkel slutsats:
Vi verkar ganska eniga om att det är de små jordnära projekten som är det bästa att satsa på. Som inte kräver resor eller alltför stor omställning i livsmönstret till att börja med.

Projekt som inte kräver omfattande teknologi eller högtflygande utbildningsinsatser.

Projekt som försiggår i anslutning till bostaden där familjen finns.

kitte_ny

Text och foto: Christina ”Kitte” Ståhl, volontär, Hjärta till Hjärta

Här kan du läsa mer om knappen “Jag ställer upp! Gör du?”: hjartatillhjarta.se/knappen/

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Följande HTML-taggar och attribut är tillåtna: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <strike> <strong>

Ge en gåva

Var med och gör skillnad för utsatta medmänniskor i Afghanistan, Albanien, Bulgarien, Lettland, Rumänien, Ryssland och Sverige.
90-bankgiro 900-7857
SWISH 123 196 33 47

Klicka här för att ge